🇬🇧 English 🇳🇴 Norsk 🇸🇪 Svenska
Testiklar
När undertecknad växte upp vid millennieskiftet och fick min första telefon, en silverfärgad Motorola, minns jag vagt att vi pojkar skämtsamt skrämde varandra med att vi skulle få testikelcancer om vi bar telefonen i byxorna.
Idag, 30 år senare, var det återigen testiklarna som stod i centrum för Davis föreläsning med titeln: Vad testiklar och hjärnor har gemensamt - och vad som hände med den kunskapen..
Men sedan mobiltelefonen introducerades har det inte varit testikelcancer som har fångat forskarnas intresse. (Jag kan faktiskt inte minnas att jag har sett någon forskningsrapport som har undersökt eller funnit ett samband mellan telefonanvändning och testikelcancer). Det relevanta ämnet har blivit manlig fertilitet. Och det var också det som Davis inledde sin föreläsning med.
Davis hänvisade till många studier om olika biologiska och hälsomässiga effekter, hon har själv har bidragit till många av dessa studier, som enligt hennes uppfattning visar på tydliga effekter.
Samtidigt godtog Davis andra teorier om varför vi kan se negativa effekter av skärmanvändning, till exempel att barns utveckling kan hämmas genom att de förlorar den för utvecklingen viktiga verbala och icke-verbala kommunikationen med sina föräldrar.
Cancer har länge varit ett forskningsintresse för Davis. I sin presentation berörde hon resultat som är relevanta för vissa specifika cancerformer, såsom sköldkörtelcancer, kolorektal cancer hos unga vuxna och hjärncancer. I en artikel i Environmental Research från 2017 granskade hon och medförfattarna litteraturen och drog slutsatsen att klassificeringen av radiofrekventa elektromagnetiska fält (RF-EMF) bör höjas från grupp 2B, möjligen cancerframkallande, till grupp 1, cancerframkallande. Internationella centret för cancerforskning (IARC) klassificerade RF-EMF som möjligen cancerframkallande 2011.
Naturligtvis är det bara IARC som har mandat att ändra sin egen klassificering av cancerframkallande ämnen. RF-EMF ska granskas av IARC under perioden 2025-2029, och dess klassificering kan komma att ändras (i båda riktningarna) då.
Riktlinjerna är föråldrade och har visat sig överskridas
Vidare framförde Davis kritik mot de nuvarande riktlinjerna för gränsvärden och menade att de är föråldrade.
Om det är så att dagens gränsvärden för strålning inte är tillräckligt strikta, borde vi då inte åtminstone kunna lita på att dagens telefoner inte överskrider dem?
Som svar på denna fråga hänvisade Davis till resultat från det kanadensiska TV-bolaget CBS (2017) och Chicago Tribune (2019), som har visat att många telefoner överskrider gränsvärdena när de testas i verkliga situationer nära kroppen.
Här är en länk till videon av CBS-rapporten från 2017:
Dessutom förklarade Davis att hennes organisation Environmental Health Trust, nyligen har avslöjat att den amerikanska tillsynsmyndigheten, Federal Communications Commission (FCC), i hemlighet testade telefoner själva under 2019, samtidigt som Chicago Tribune publicerade sin artikel om mobiltelefoner som överskred gränsvärdena för strålning. Även FCC fann att gränsvärdena för strålningsexponering överskreds.
Men FCC undanhöll denna information från allmänheten. Enligt Davis är detta ett föga känt faktum som inte har kommit ut i nyheterna ännu. Och inget av dessa avslöjanden har resulterat i några förändringar.
Environmental Health Trust vann också ett rättsfall mot FCC 2021. Domaren beordrade FCC att granska litteraturen om icke-joniserande strålning, så att ny vetenskap kunde beaktas i deras regleringsriktlinjer. Ett misstag begicks, konstaterade Davis: Domstolen gav inte FCC någon tidsfrist, så domstolsbeslutet har inte lett till några förändringar, och det kan krävas en följd av stämningar för att ställa FCC till svars.
Mer nyfikenhet behövs
Enligt min mening bör det Davis presenterade uppmuntra fler människor och forskare att åtminstone vara nyfikna på eventuella hälsorisker med icke-joniserande strålning från skärmar och annan utrustning.
Det är förvånande att forskare som studerar hälsoeffekterna av skärmanvändning ofta inte ens nämner RF-EMF. Man skulle åtminstone kunna förvänta sig att forskare som undersöker hälsoeffekter av skärmar säger att det inte är en viktig faktor, eller att kunskapen är begränsad - om det är deras inställning.
Om jag får ge en empatisk (i motsats till en kritisk) tolkning av varför vi ofta inte hör RF-EMF nämnas när vi diskuterar skärmarnas hälsoeffekter, så skulle jag säga att det delvis kan bero på bristande kunskap om RF-EMF, möjligen i kombination med ämnets komplexitet. På den mer kritiska sidan skulle man kunna hävda att det är en forskningsetisk fråga att ta bort icke-joniserande strålning ur ekvationen. Att inte nämna RF-EMF är ett enkelt sätt att komma undan komplexiteten och kontroverserna, men vad säger det om dessa forskares sanningssökande?
Ser vi ett ökat intresse för icke-joniserande strålning i Norge?
Är det fler forskare som undersöker strålningseffekterna av skärmanvändning i Norge?
Jag har sett få tecken på ett växande forskningsintresse. En annan presentatör vid evenemanget, den norske allmänläkaren och författaren Ole Petter Hjelle (PhD), som höll en föreläsning om sin egen bok “Det digitala dopet” Det digitale dopet, delade med sig av några nyheter.
Hjelle sammanfattade först effekterna av skärmar och möjliga förklaringar från sin egen bok i fyra punkter:
- Störd utveckling av hjärnan, särskilt hos små barn
- Minskad sömntid och sömnkvalitet (på grund av effekter av blått ljus och mindre tid som används för sömn när skärmar prioriteras)
- Försämrad psykisk hälsa på grund av användning av sociala medier (hypotesen om sociala jämförelser)
- Inaktivitet eller minskad fysisk aktivitet
Radiofrekvent strålning nämndes inte.
Men i slutet av föreläsningen berättade Hjelle att han funderar på att starta ett projekt i samarbete med det norska forskningsinstitutet SINTEF, där man ska försöka isolera strålningseffekterna av skärmanvändning.
Informationen om detta möjliga projekt var knapphändig, men om ett sådant projekt genomförs kan det vara lovande för det vetenskapliga fält som sysslar med hälsoeffekter av icke-joniserande strålning. SINTEF är “en av Europas största oberoende forskningsorganisationer”. Som slogan använder de Technology for a better society på sin webbplats.
Under tiden, efter att själv ha följt detta ämne i flera år utan att se några anmärkningsvärda vetenskapliga framsteg initieras i Norge förutom oberoende forskares insats (1,2), är det kanske bäst att skruva ner förväntningarna om huruvida det nämnda projektet kommer att realiseras.
Jag har själv precis öppnat Davis bok, så detta är inte en recension av Davis bok eller en kommentar till bokens vetenskapliga innehåll. Jag har inte heller läst Hjelles bok.
För den som är intresserad av miljö och hälsa kan jag dock rekommendera två andra böcker av Davis, som jag har läst: When Smoke Ran Like Water (2002) och The Secret History of the War on Cancer (2007).
Översättning till svenska av miljöföreningen Vågbrytaren
Citat
@online{rohde2024,
author = {Rohde, Mads},
title = {Skärmar och hälsa: Strålningsforskaren Devra Davis på besök i
Norge},
date = {2024-11-30},
url = {https://madsrohde.com//posts/sv/davis-disconnect-oslo},
langid = {sv}
}